Farväl Totte

Totte - N SUCH Keshar's Mr Shot

1994-01-08 - 2008-12-19

Vår älskade Totte finns inte mer. Den 19 december tog vi ett sista farväl, bara några veckor innan han skulle fylla 15 år.

En oförglömlig dag 1994 skuttade han ut ur en transportbur på Växjö flygplats med viftande svans och ett stort leende. Och så fortsatte han. Vi fick ett långt och händelserikt liv tillsammans.

Vi kommer att sakna hans varma blick, hans leende, hans puffande nos, hans dansande glada steg och enorma lojalitet.

Han var den sista hunden ur den sista kullen från den legendariska kenneln Keshar i Norge.

Och han var vår första Chinese Crested.

Han kommer för alltid att ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan.

Farväl Ior

Ior - N SUCH Mannequin's Fantastic Fashion

2000-07-02 - 2008-12-19

Vår underbare Ior finns inte mer. Den 19 december tog vi det sista beslutet.

Vi kommer att sakna hans hans milda och vänliga väsen, hans tokiga skutt och hans sammetsmjuka päls när han kröp nära i soffan.

Han var en alldeles speciell och unik hund.

Hela gänget på promenad

Ikväll var jag ute med alla hundarna på en liten tur - för första gången sedan Ester blev dålig i början av sommaren. Vi var inte ute så länge, men det var ändå en väldigt skön känsla att vara ute med allihop.
Ior och Polka är ute på några längre promenader varje dag. Men "gamlingarna" Totte och Lisa har på sistone bara fått följa med på kortare turer eftersom de inte riktigt orkar några längre sträckor. Och Ester har fram tills för mindre än vecka sedan inte gått några promenader alls sedan i maj, det är först de senaste dagarna som hon har fått en mycket kort (ca 5 minuter) daglig promenad.

Det var en sval kväll med frisk luft, ovanligt tyst för att vara en fredag.
Vi kände tydliga små stråk av lycka.

Ester promenerar

Nu har det gått ytterligare några dagar sedan Ester slutade äta kortison, och det verkar faktiskt som om det går bra.
Vi har börjat att gå kortare dagliga promenader i sele med henne. Än så länge är det bara fem minuter åt gången, men det är en början. Hon travar på med huvudet och svansen i vädret.

Ester - på rätt väg (hoppas och tror vi)

Sedan början av juli har Ester gått på kortison igen. I månadsskiftet juni/juli slutade vi ju med kortison efter en successiv nedtrappning, men redan efter några dagar visade hon tydligt att hon hade ont igen. Vi satte in kortison igen och det hade snabb effekt.
Sedan dess har vi successivt över en längre tid gradvis reducerat dosen av kortison. De sista veckorna var vi nere på en halv 2.5 mg tablett varannan dag. Sedan förra helgen har hon inte fått någon kortison alls. (Förra gången trappade vi ner på kortisonet under två veckor, den här gången fick det ta 1.5 månad.)
Under hela tiden har vi hållit henne i vila. I början fick hon vara med ute i trädgården, men då antingen i sele eller i en kompostgallerinhägnad. Successivt har vi gett henne mer rörelsefrihet, men vi har sett till att hon inte hoppat eller skuttat.
Hon har varit en mycket duktig konvalescent. Det har hela tiden gått bra utan några återfall. Hon har fått tillbaka vad vi bedömer som full rörlighet och visar inga besvär eller smärtor.

Hon var igår på återbesök på Bagarmossens Regiondjursjukhus. Veterinär Sara Fors spontana kommentar var: "Den hunden ser väldigt frisk ut!" Och det håller jag med om när man ser henne stå där avspänd och alert på golvet med viftande svans och spetsade öron.
Undersökningen avslöjade heller inga problem. Reflexer, rörlighet etc var helt ua.
Vi kom fram till att det inte är aktuellt med några fördjupade utredningar/undersökningar. Vi ska nu börja gå kortare promenader med henne som vi sedan ökar om det ser bra ut. Det är en process som ska få pågå i flera månader. Om det blir något nytt återfall så ska vi kontakta Bagarmossen för att ev göra skiktröntgen och/eller ta prov på ryggmärgsvätskan.

Det känns otroligt skönt att se Ester så obesvärad och alert. Vi hoppas intensivt att den här positiva utvecklingen verkligen består. Just nu gläds vi bara åt att det ser bra ut.

Polka fyller 6 år idag!

Idag fyller Polka 6 år!

Vi har känt henne sedan hon var ett litet knyte, och vi har känt hennes pappa (David) och mamma (Gitte) sedan de var valpar.

David är vi dessutom lite inblandade i eftersom vi åkte med hans mamma (Putte) till Sverige när hon skulle paras. Gitte är också speciell för oss eftersom hon är dotter till vår gamle Murre.

Vi kom att umgås ganska mycket med Polka när hon var valp eftersom vi bodde hos Tone ett par omgångar för att ta hand om hus och hundar när hon var bortrest. Jag tog till vana att ta med Polka i koppel när jag hämtade morgontidningen. Hon fattade snabbt vad det handlade om och hon är en koppelglad hund än i denna dag.

Från början var det inte tänkt att hon skulle hamna hos oss. Hon bodde hos Tone i flera år, men sommaren 2006 stannade hon hos oss efter att Tone varit här med henne på några utställningar.

Hon är en okomplicerad och glad hund som älskar att vara med. Hon är nyfiken och aningen småtokig. Och hon är alldeles underbar!

Ester - efter samtal med veterinär

Idag ringde Esters veterinär Sara Fors (Bagarmossen) för att kolla status på Ester innan sin semester. (Vi är så tacksamma för hennes engagemeng och att hon tar sig tid att förklara.)

Vi kom fram till att vi ska fortsätta med kortison. Vi ska köra en tablett om dagen till i mitten av nästa vecka då vi ska prova att gå ner på en halv tablett per dag. Om hon då visar att hon får besvär igen så ska vi gå tillbaka till en hel tablett.
Den 21 augusti ska Ester på återbesök till Bagarmossen. Beroende på hur läget då ser ut ska de eventuellt ta ett ryggmärgsvätskeprov och överväga en operation.

Idag är hon så sprallig att vi måste begränsa henne ordentligt. All hennes nyfikenhet är igång och hon vill inte missa något som händer.

Vi hoppas intensivt att hon ska bli frisk, helst utan att det ska behövas ytterligare provtagningar och operation.

Ester - bättre idag

Det var så otroligt skönt i morse när Ester sa god morgon med viftande svans. Det var som om gårdagens bakslag inte hade hänt. Hon var glad och nyfiken ute, hon knallade omkring och nosade nyfiket i gräset. Och hon sträckte ut kroppen riktigt ordentligt, både fram och bak.

Jag hade väl inte väntat att kortisonet skulle ha en så snabb effekt när vi satte in det igen igår.
Men det blir väldigt försiktigt för hennes del idag. Hon får en plats här på verandan, och om hon inte kan hålla sig i ro så har vi en bur som hon kan vara i här ute.

Hoppas nu intensivt att detta håller i sig så att hon blir frisk.....!

Ester - ett bakslag

Idag på morgonen visade Ester tydligt att hon hade ont i nacken igen.
Så det är tillbaka till burvila och kortison igen. Om vi inte ser någon förbättring till på måndag så ska vi kontakta Bagarmossen igen, eller om det blir värre i helgen.

Vi visste ju att det kunde bli så här, men det såg ju så lovande ut i veckan.
Det är jobbigt att inte kunna göra mer.....

Ester - ser lovande ut så här långt

Idag var Ester på återbesök på Bagarmossen.

Hon slutade med kortison för ett par dagar sedan, och vi har inte kunnat se någon försämring efter det. Hon är alert och rör sig till synes obehindrat. Hon visar inga tecken på smärta. I det stora hela är hon den gamla vanliga Ester - inom de gränser som vi satt, dvs inget hoppande och springande.

Med den informationen och baserat på att veterinären inte konstaterade något konstigt vid undersökningen så kommer vi att fortsätta den s.k. konservativa behandlingen av nackdiskbråcket. Det innebär att hon inte ska hoppa och/eller gå i trappor.
Vi kan nu försiktigt steg för steg öka hennes aktiviteter inom ramen för sex månaders återhämtning. Det kommer alltså att bli små steg.

Resultaten av proverna som skickades till USA var negativa, dvs de har inte hittat några tecken på någon muskelinflammation av något slag.
Så vi har fortfarande ingen bra förklaring på febern som hon hade. Det är möjligt att vi aldrig får det, men vi är så nöjda om hon blir frisk så vi bryr oss inte om varför.


Det är också på sin plats att ge en stor eloge till personalen på Bagarmossen. De tar sig tid och de engagerar sig.
Sara Fors som varit ansvarig för Esters behandling ska gå på semester i nästa vecka, men sa att hon ville ringa och kolla hur det var med Ester innan dess. Det gjorde hon också efter att Ester hade legat inlagd. Det är inte alla som gör det, det vanliga är att man får besked om att ringa själv om det är något.

Ior 8 år

Milda makter - idag fyller Ior 8 år. Kan bara inte fatta det!
Från och med idag kan han gå i veteranklass på utställningar.
Det känns som alldeles nyss då han var en tokig unghund. Tokig är han i och för sig fortfarande. Han skuttar och busar hej vilt. Det ska inte mycket till för att sätta fart på honom.

Han är rakt igenom en underbart go hund!

Ester hemma igen - total vila

I måndags fick Ester komma hem från Bagarmossens Regiondjursjukhus efter att ha varit inlagd där i fem dygn. Hennes feber hade gått ner och höll sig stabilt på normal nivå och hon visade inga smärtor trots att de plockat bort smärtlindringen.
Så vi åkte in och hämtade henne. Så otroligt skönt!

De är dock fortfarande inte helt säkra på diagnosen.
De konstaterade ett nackdiskbråck på röntgen, men det förklarar inte febern. Så de misstänker även något annat som t ex någon form av muskelinflammation. De har skickat över prover till USA för analys, vi räknar med att få svar inom några veckor.
De har i princip skrivit av misstankarna om en hjärnhinneinflammation. Blodproven har visat att det heller inte finns några som helst spår av någon fästingburen sjukdom.

De har valt att inte operera nackdiskbråcket eftersom det är en tämligen komplicerad operation. Istället blir det kortison och total vila i ett antal veckor. Om det hela utvecklas bra så kommer hon att succesivt få öka aktiviteten, men det kommer att ta flera månader innan hon kan vara uppe i normal aktivitet igen.

Hon finner sig väl tillrätta med korta stunder i sele i trädgården och burvilan. Vi har en bur inne som hon kan vara i så att hon ändå kan vara tillsammans med oss. Och hon har en egen bur inne i hundarnas rum.
Vi tar en dag i sänder och gläds åt alla tecken på att hon är tillbaka i gammal god stil igen.

Ester - diskbråck och mysterium

Efter besöket på Strömsholm för två veckor sedan blev Ester bättre. Febern försvann och hon blev pigg och alert. Hon visade inga tecken på smärta eller problem att röra sig.
Vi hade en tid i torsdags för förnyat blodprov för att spåra ev fästingburna sjukdomar. Men redan på tisdag kväll hade hon feber, och på onsdagen blev hon snabbt sämre. Hon hade feber, ville inte röra sig och hon hade uttalade smärtor i nacken. Vi åkte in till Arninge veterinärklinik, men de kunde inte göra mer än skicka oss vidare eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation. Eftersom Albano var fullbelagt så fortsatte vi till Bagarmossen. (Vi bedömde att det var bättre än att åka den betydligt längre vägen till Strömsholm med tanke på en utomhustemperatur på strax under 30 grader.)

På Bagarmossen undersökte de henne direkt, men de kunde inte göra någon mer omfattande undersökning eftersom hon hade så ont. Därför blev hon kvar där för att de skulle kunna söva henne och ta röntgenbilder på nacken och ev prov på ryggmärgsvätskan nästa dag. Hon fick smärtstillande (morfin) för att slippa ha ont.

På torsdagen fick vi besked att de skulle söva henne på eftermiddagen. Eftersom ryggmärgsprovet inte är helt riskfritt så valde vi att åka ner och vänta på plats ifall något skulle hända eller om vi skulle behöva ta något större beslut om de hittade något allvarligt.
Det blev en lång och orolig väntan i över två timmar innan vi fick besked. De hade hittat ett diskbråck i nacken, något som kunde förklara smärtorna i nacken. Det skulle kunna opereras med rimligt god prognos så vi sa att de kunde väcka Ester. Operationen skulle kunna göras på Albano av en specialist i nästa vecka eftersom det inte var precis akut.

De valde att inte ta prov på ryggmärgsvätskan eftersom de hade hittat ett diskbråck redan på röntgen. De bedömde risken med det provet som större än värdet av det.
Men fortfarande fanns det inget svar på febern. Det finns en teori om en infektion som spritt sig i kroppen sekundärt, men de kan inte säga något med säkerhet. Blodproven visar så här långt inga tecken på någon fästingburen sjukdom.
De behöll henne ytterligare en natt för att kunna övervaka henne och se så inga komplikationer tillstötte.

Idag ringde de och berättade att hon visat en del positiva tecken, bl a reagerar hon bra på smärtlindringen och febern har gått ner till normala värden. Men de rekommenderade att hon får stanna över helgen eftersom läget ingalunda är stabilt. Här hemma har vi inte samma möjligheter att göra något om hon skulle bli sämre.

Så nu är vår lilla gumma kvar på sjukhuset. Det känns väldigt konstigt och oroligt. Men vi hoppas och tror att hon kommer att bli fullt återställd.
Mitt i alltihop är det otroligt skönt att höra alla lovord om henne från veterinärer och annan personal. De tycker att hon är en väldigt okomplicerad liten hund som finner sig i det mesta. Hon är tålmodig, anpassningsbar och väldigt snäll och förtroendefull. Och så tycker de att hon är i väldigt gott skick rent allmänt. Sådant värmer oroliga hussars hjärtan.

Det är också skönt att känna med vilket engagemang som personalen på Bagarmossen tar sig an henne. De ringer och ger besked om något händer, och de ringer på kvällen bara för att meddela att allt är OK. Det känns väldigt skönt.

Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk....

Polka gick tom

Nähä, det var inga valpar i Polka. Vi trodde att det kanske kunde vara åtminstone en eller två, men det var helt tomt.

Men det blir en ny resa till Gävle vid nästa löp - skam den som ger sig!

Ester - tack och lov

Efter dagens besök på Strömsholms Regiondjursjukhus så känns det som om vi i alla fall har goda nyheter på en punkt om Ester - det är ingen fraktur på någon ryggkota så vitt de kan se. Och om det är någon som ska kunna avgöra det så är det väl veterinärerna på Strömsholm, där finns några av landets främsta specialister på ortopedi.
Sent igår kväll ville hon inte längre stödja fullt ut på höger bak. Det problemet satt kvar idag och hon visade reaktion när veterinären kände på höger knä, så därför tog de bilder på båda knäna. De bilderna var helt rena, och knän var fullt stabilt utan minsta tendens till luxation.

Blodprovet visade fortfarande en för låg nivå av vita blodkroppar, dvs tecken på en kvarvarande infektion. Det förklarar att febern inte har släppt. Men vad det beror på kunde de inte med säkerhet säga - kanske en kvardröjande eftersläpning efter tanden.
De var inne på att reaktionen i ryggen kunde bero på en spridning av infektionen till diskerna, men de kunde inte hitta några som helst tecken till det vid röntgen.

Den teorin som kvarstår är att det trots allt är någon fästingburen sjukdom. Det stämmer med feber som kommer och går, och med diffus smärta på olika ställen i kroppen.
Att det blodprov som de tog i måndags inte visade några tecken på fästingburna sjukdomar är ingen garanti, det kan nämligen dröja innan det syns i ett blodprov.
Så nu ska vi vänta i två veckor, och sedan ska vi ta ett nytt blodprov för analys.
Fram tills dess är det strikt vila som gäller, i händelse att det trots allt skulle vara något annat problem. Dessutom har hon fått en försiktig dos av Rimadyl.

Så nu hoppas vi intensivt att lillgumman ska bli bättre.

PS. Hon skötte sig som vanligt exemplariskt hos veterinären. Hon är alert och nyfiken. Hon tillåter all sorts hantering utan protester. Det trycks, vänds, kläms, dras, böjs och sticks - men hon är lika lugn och tålmodig utan minsta lilla tillstymmelse till att bli irriterad eller rädd.

Ester - ett varv till

Det verkar som om vi ropade hej innan vi var helt över bäcken...

Efter operationen var hon avsevärt piggare, ingen tvekan om det. Men febern ville inte riktigt ge med sig trots medicinen. Dessutom så ville hon inte riktigt hoppa upp i soffan. Vi hade ju trott att det hade med tandproblemen att göra, men det satt fortfarande i. Hennes kroppsspråk visade att hon inte var helt hundra.

Så vi bokade en ny tid hos veterinären. De tog blodprover för att se om hon kanske drabbats av någon fästingburen sjukdom - de kan ju ge den typen av symptom. Men svaren på de proverna var helt OK.
De tog också en röntgenbild på ryggen. Där hittade de något som kanske kan vara en fraktur på en ryggkota. De var inte i stånd att säga något mer bestämt så det blev en remiss till specialisterna på Strömsholm. Så dit åker vi i morgon.

Jo, hon visar att hon inte är riktigt OK i rörelserna, även om hon går i princip obehindrat, viftar på svansen och skakar/sträcker på sig. Så en eventuell fraktur ligger troligen inte och trycker på nerverna.
Men var kommer febern ifrån? Nu i kväll har hon 39 grader.

Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk.

Ester - minus ett par tänder och en grad

I förra veckan visade Ester att hon hade ont i vad som verkade vara örontrakten på vänster sida av huvudet. Vi kunde inte hitta några tecken på skada så vi tänkte att hon kanske slagit i eller sträckt sig på något sätt.
Hon verkade en smula reducerad och det visade sig att hon hade en aning feber. "Vår" djurklinik hade stängt så vi bestämde oss för att avvakta till fredagen då de hade öppet igen. Men på torsdag kväll och fredag morgon var hon helt besvärsfri. Så vi beslöt att avvakta.
Under helgen och början av veckan var hon helt OK. I början av den här veckan hade hon en en släng av feber, men den gick snabbt över. on var inte riktigt i full fart, utan var på ungefär 80% av sin vanliga energi. Och när hundarna fick tuggisar i onsdags och hon inte ville tugga på sin pinne så anade vi att det var något som inte alls stämde. När vi kollade munnen på henne så visade hon att hon hade klart ont på höger sida.

Ringde till veterinären och fick en tid på torsdag. När hon kom in hade hon nästan 40 grader och de konstaterade snabbt att det sannolikt var en skadad och infekterad hörntand. Det var för sent på dagen för operation, så efter smärtstillande och antibiotika fick vi åka hem.
Idag åkte vi in med henne på morgonen och hon opererades. Det visade sig mycket riktigt vara en hörntand i överkäken på högersida som var infekterad. Så den plockades bort. Dessutom passade de på att plocka bort ytterligare ett par tänder som var i dåligt skick.

Hämtade henne på eftermiddagen och då var hon igång igen. Och nu på kvällen är hon i stort sett sitt gamla vanliga jag. Skönt.....!
Man blir ju så orolig när de små inte mår riktigt bra.

En stor eloge till Arninge Djurklinik som gör ett bra jobb på ett fantastiskt trevligt sätt.

Polka + Ture = SANT

Love is in the air!

Igår följde Polka med Ture till Gävle. Deras romans på distans har utvecklats till ett djupare förhållande som förhoppningsvis kommer att resultera i smått någon gång i maj.
(Jag hoppas bara att Polka inte får reda på Tures alla andra flammor runt om....)

Ture heter (mer officiellt) Mocciz Ardmore. Han är en stilig kineskille med ett helt otroligt flytande steg.





Tusen tack till Yvette och Kerstin som tar sig an Polka.

Iors barn 5 veckor gamla

Vad ska man säga? Det finns tydligen inga gränser för hur söta valpar kan vara.

Här är Iors och Phoebes tre döttrar, födda på kennel Mannequin den 26/12.

Ior är vår Ch Mannequin's Fantastic Fashion, och Phoebe är Ch Wondoan Wromanza som till vardags bor hos Jens och Emma i Göteborg.

Grattis - Lisa 12 år

Idag fyller Lisa (N SUCH Castello Di Cani Cosa Nostra) 12 år!

Vi har myst inne i soffvärmen, det har inte alls varit väder att vara ute.






Lisa var en "daredevil" som ung, och många är hennes upptåg och påhitt som fått hjärtat att åka upp i halsgropen på oss. Numera har hon lugnat ner sig betydligt.

Hon har en del problem med lederna, men så sent som igår lekte hon med en av katternas leksaksmöss.

Vi är glada för varje dag med den här lilla gumman.

Totte 14 år

Idag är det 14 år sedan vår lille Totte föddes.

Några månader senare mötte jag honom för första gången när han skuttade ut ur en flygbur på Växjö flygplats. Mitt första minne av honom är att han "log", och det leendet finns fortfarande kvar.

Visst sover han mer än tidigare, han hör inte lika bra som förr, han har tappat en del tänder och han är inte lika spänstig i hoppet som när han var ung. Men han verkar inte riktigt ha insett att han är en mycket vuxen liten herre. Han kan fortfarande dansa fram med svansen i vädret och nyfikenheten på världen har inte minskat.

Totte heter egentligen Keshar's Mr Shot. Han kommer ur den sista kullen på den legendariska kenneln Keshar i Bergen, Norge. Så vitt vi vet så är han den siste från den kullen som fortfarande är i livet. (Hans kullbror Nisse - Keshar's Mr Sandman - dog i början av december 2007.)

Grattis Totte! Vi är glada för varje dag med dig.

Fler bilder på Iors barn

Här kommer ytterligare några fina bilder på Iors och Phoebes döttrar som föddes 26/12.

Nyårsfirande

Nyår verkar till stor del handla om smällare, raketer och fyrverkerier. För många som har hund (eller andra djur) är detta årets värsta högtid.
Tack och lov bryr sig ingen av våra fyrbeningar det minsta om smällandet, tjutandet eller visslandet. Möjligen kan Tudor katt hoppa upp i fönstret för att följa vad som händer och Ester hund kan spetsa sina öron när det smäller riktigt nära. Men annars - ingenting. Det är vi otroligt tacksamma för.

Igår började smällandet sporadiskt under eftermiddagen. Det ökade under kvällen och kulminerade till något öronbedövande precis kring tolvslaget.
Inte ens när det var som värsta brydde sig djuren om det. Vi gick ut på terrassen alldeles innan tolvslaget, men djuren fick vara inne. När vi tittade in genom fönstren så låg de i soffan eller på mattan och kopplade av totalt.

Så skönt!