Ester - på rätt väg (hoppas och tror vi)

Sedan början av juli har Ester gått på kortison igen. I månadsskiftet juni/juli slutade vi ju med kortison efter en successiv nedtrappning, men redan efter några dagar visade hon tydligt att hon hade ont igen. Vi satte in kortison igen och det hade snabb effekt.
Sedan dess har vi successivt över en längre tid gradvis reducerat dosen av kortison. De sista veckorna var vi nere på en halv 2.5 mg tablett varannan dag. Sedan förra helgen har hon inte fått någon kortison alls. (Förra gången trappade vi ner på kortisonet under två veckor, den här gången fick det ta 1.5 månad.)
Under hela tiden har vi hållit henne i vila. I början fick hon vara med ute i trädgården, men då antingen i sele eller i en kompostgallerinhägnad. Successivt har vi gett henne mer rörelsefrihet, men vi har sett till att hon inte hoppat eller skuttat.
Hon har varit en mycket duktig konvalescent. Det har hela tiden gått bra utan några återfall. Hon har fått tillbaka vad vi bedömer som full rörlighet och visar inga besvär eller smärtor.

Hon var igår på återbesök på Bagarmossens Regiondjursjukhus. Veterinär Sara Fors spontana kommentar var: "Den hunden ser väldigt frisk ut!" Och det håller jag med om när man ser henne stå där avspänd och alert på golvet med viftande svans och spetsade öron.
Undersökningen avslöjade heller inga problem. Reflexer, rörlighet etc var helt ua.
Vi kom fram till att det inte är aktuellt med några fördjupade utredningar/undersökningar. Vi ska nu börja gå kortare promenader med henne som vi sedan ökar om det ser bra ut. Det är en process som ska få pågå i flera månader. Om det blir något nytt återfall så ska vi kontakta Bagarmossen för att ev göra skiktröntgen och/eller ta prov på ryggmärgsvätskan.

Det känns otroligt skönt att se Ester så obesvärad och alert. Vi hoppas intensivt att den här positiva utvecklingen verkligen består. Just nu gläds vi bara åt att det ser bra ut.