Men så blev hon hängig. Vi avvaktade en dag, men det släppte inte. När vi tempade henne hade hon helt tydligt feber. Då misstänkte vi att det kunde vara en livmodersinflammation, även om hon inte haft några flytningar eller så.
Vi ringde på tisdag morgon till vår veterinärklinik och avtalade tid samma eftermiddag. Men så ringde de tillbaka och ville att vi skulle komma in direkt. Det gjorde vi och blodprovet visade en tydlig inflammation. Ultraljudet gav en tydlig bild av en relativt stor varfylld inneslutning i livmodern.
Ester fick stanna kvar på kliniken för att förberedas för en operation sent samma eftermiddag. (De ville lägga henne på dropp för att stärkra upp henne.)
På kvällen fick vi besked att de beslutat att vänta med operationen till nästa dag. De hade satt in antibiotika och de ville att den skulle börja verka innan de opererade.
De ville fortsätta att övervaka henne, och eftersom de inte har personal på kliniken nattetid så fick Ester följa med chefsveterinären hem. (Det kallar jag service!)
Ester opererades på onsdag förmiddag. Pyometran var ca 5 cm i diameter, vilket anses extremt stort för en så liten hund.
Operationen gick mycket bra och Ester återhämtade sig snabbt. Hon blev kvar för observation till på kvällen. När vi kom och hämtade henne gick svansen igång, om än ganska försiktigt.
Nu går hon på smärtstillande och antibiotika några dagar till.
Efter ca 10 dagar ska hon inte och få stygnen borttagna.
Fram till dess så är det tratt och försiktighet som gäller. Vi tempar henne dagligen och kollar vikten. (Hon behöver lägga på sig vikt igen!)
Och nu när livmoder och äggstockar är borta behöver vi inte fundera på löp mer för hennes del.
Några bilder...
Dags att åka till veterinären. Och naturligtvis är filten och Lill-Ior med.
Väntar på resultat av blodprovet. (Plåster på höger framben.)Hon var SÅ duktig hos veterinären.
Nu har hon varit på ultraljud så nu vet vi att det är en pyometra. Och hon vet att hon är tvungen att stanna kvar för att opereras.
Även om hon är lite trött efter operationen så är det ingen tvekan om att hon är lycklig över att bli hämtad. Och att sitta i husse Jonas knä måste väl vara det bästa.
Kan vi inte bara åka hem nu?
