Efter besöket på Strömsholm för två veckor sedan blev Ester bättre. Febern försvann och hon blev pigg och alert. Hon visade inga tecken på smärta eller problem att röra sig.
Vi hade en tid i torsdags för förnyat blodprov för att spåra ev fästingburna sjukdomar. Men redan på tisdag kväll hade hon feber, och på onsdagen blev hon snabbt sämre. Hon hade feber, ville inte röra sig och hon hade uttalade smärtor i nacken. Vi åkte in till Arninge veterinärklinik, men de kunde inte göra mer än skicka oss vidare eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation. Eftersom Albano var fullbelagt så fortsatte vi till Bagarmossen. (Vi bedömde att det var bättre än att åka den betydligt längre vägen till Strömsholm med tanke på en utomhustemperatur på strax under 30 grader.)
På Bagarmossen undersökte de henne direkt, men de kunde inte göra någon mer omfattande undersökning eftersom hon hade så ont. Därför blev hon kvar där för att de skulle kunna söva henne och ta röntgenbilder på nacken och ev prov på ryggmärgsvätskan nästa dag. Hon fick smärtstillande (morfin) för att slippa ha ont.
På torsdagen fick vi besked att de skulle söva henne på eftermiddagen. Eftersom ryggmärgsprovet inte är helt riskfritt så valde vi att åka ner och vänta på plats ifall något skulle hända eller om vi skulle behöva ta något större beslut om de hittade något allvarligt.
Det blev en lång och orolig väntan i över två timmar innan vi fick besked. De hade hittat ett diskbråck i nacken, något som kunde förklara smärtorna i nacken. Det skulle kunna opereras med rimligt god prognos så vi sa att de kunde väcka Ester. Operationen skulle kunna göras på Albano av en specialist i nästa vecka eftersom det inte var precis akut.
De valde att inte ta prov på ryggmärgsvätskan eftersom de hade hittat ett diskbråck redan på röntgen. De bedömde risken med det provet som större än värdet av det.
Men fortfarande fanns det inget svar på febern. Det finns en teori om en infektion som spritt sig i kroppen sekundärt, men de kan inte säga något med säkerhet. Blodproven visar så här långt inga tecken på någon fästingburen sjukdom.
De behöll henne ytterligare en natt för att kunna övervaka henne och se så inga komplikationer tillstötte.
Idag ringde de och berättade att hon visat en del positiva tecken, bl a reagerar hon bra på smärtlindringen och febern har gått ner till normala värden. Men de rekommenderade att hon får stanna över helgen eftersom läget ingalunda är stabilt. Här hemma har vi inte samma möjligheter att göra något om hon skulle bli sämre.
Så nu är vår lilla gumma kvar på sjukhuset. Det känns väldigt konstigt och oroligt. Men vi hoppas och tror att hon kommer att bli fullt återställd.
Mitt i alltihop är det otroligt skönt att höra alla lovord om henne från veterinärer och annan personal. De tycker att hon är en väldigt okomplicerad liten hund som finner sig i det mesta. Hon är tålmodig, anpassningsbar och väldigt snäll och förtroendefull. Och så tycker de att hon är i väldigt gott skick rent allmänt. Sådant värmer oroliga hussars hjärtan.
Det är också skönt att känna med vilket engagemang som personalen på Bagarmossen tar sig an henne. De ringer och ger besked om något händer, och de ringer på kvällen bara för att meddela att allt är OK. Det känns väldigt skönt.
Vi hade en tid i torsdags för förnyat blodprov för att spåra ev fästingburna sjukdomar. Men redan på tisdag kväll hade hon feber, och på onsdagen blev hon snabbt sämre. Hon hade feber, ville inte röra sig och hon hade uttalade smärtor i nacken. Vi åkte in till Arninge veterinärklinik, men de kunde inte göra mer än skicka oss vidare eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation. Eftersom Albano var fullbelagt så fortsatte vi till Bagarmossen. (Vi bedömde att det var bättre än att åka den betydligt längre vägen till Strömsholm med tanke på en utomhustemperatur på strax under 30 grader.)
På Bagarmossen undersökte de henne direkt, men de kunde inte göra någon mer omfattande undersökning eftersom hon hade så ont. Därför blev hon kvar där för att de skulle kunna söva henne och ta röntgenbilder på nacken och ev prov på ryggmärgsvätskan nästa dag. Hon fick smärtstillande (morfin) för att slippa ha ont.
På torsdagen fick vi besked att de skulle söva henne på eftermiddagen. Eftersom ryggmärgsprovet inte är helt riskfritt så valde vi att åka ner och vänta på plats ifall något skulle hända eller om vi skulle behöva ta något större beslut om de hittade något allvarligt.
Det blev en lång och orolig väntan i över två timmar innan vi fick besked. De hade hittat ett diskbråck i nacken, något som kunde förklara smärtorna i nacken. Det skulle kunna opereras med rimligt god prognos så vi sa att de kunde väcka Ester. Operationen skulle kunna göras på Albano av en specialist i nästa vecka eftersom det inte var precis akut.
De valde att inte ta prov på ryggmärgsvätskan eftersom de hade hittat ett diskbråck redan på röntgen. De bedömde risken med det provet som större än värdet av det.
Men fortfarande fanns det inget svar på febern. Det finns en teori om en infektion som spritt sig i kroppen sekundärt, men de kan inte säga något med säkerhet. Blodproven visar så här långt inga tecken på någon fästingburen sjukdom.
De behöll henne ytterligare en natt för att kunna övervaka henne och se så inga komplikationer tillstötte.
Idag ringde de och berättade att hon visat en del positiva tecken, bl a reagerar hon bra på smärtlindringen och febern har gått ner till normala värden. Men de rekommenderade att hon får stanna över helgen eftersom läget ingalunda är stabilt. Här hemma har vi inte samma möjligheter att göra något om hon skulle bli sämre.
Så nu är vår lilla gumma kvar på sjukhuset. Det känns väldigt konstigt och oroligt. Men vi hoppas och tror att hon kommer att bli fullt återställd.
Mitt i alltihop är det otroligt skönt att höra alla lovord om henne från veterinärer och annan personal. De tycker att hon är en väldigt okomplicerad liten hund som finner sig i det mesta. Hon är tålmodig, anpassningsbar och väldigt snäll och förtroendefull. Och så tycker de att hon är i väldigt gott skick rent allmänt. Sådant värmer oroliga hussars hjärtan.
Det är också skönt att känna med vilket engagemang som personalen på Bagarmossen tar sig an henne. De ringer och ger besked om något händer, och de ringer på kvällen bara för att meddela att allt är OK. Det känns väldigt skönt.
Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk....
1 comment:
Men lilla Ester! Jag skickar alla friska och starka tankar jag har och hoppas hon mår bättre snart. Kram från Sara och vilddjuret
Post a Comment