Efter dagens besök på Strömsholms Regiondjursjukhus så känns det som om vi i alla fall har goda nyheter på en punkt om Ester - det är ingen fraktur på någon ryggkota så vitt de kan se. Och om det är någon som ska kunna avgöra det så är det väl veterinärerna på Strömsholm, där finns några av landets främsta specialister på ortopedi.
Sent igår kväll ville hon inte längre stödja fullt ut på höger bak. Det problemet satt kvar idag och hon visade reaktion när veterinären kände på höger knä, så därför tog de bilder på båda knäna. De bilderna var helt rena, och knän var fullt stabilt utan minsta tendens till luxation.
Blodprovet visade fortfarande en för låg nivå av vita blodkroppar, dvs tecken på en kvarvarande infektion. Det förklarar att febern inte har släppt. Men vad det beror på kunde de inte med säkerhet säga - kanske en kvardröjande eftersläpning efter tanden.
De var inne på att reaktionen i ryggen kunde bero på en spridning av infektionen till diskerna, men de kunde inte hitta några som helst tecken till det vid röntgen.
Den teorin som kvarstår är att det trots allt är någon fästingburen sjukdom. Det stämmer med feber som kommer och går, och med diffus smärta på olika ställen i kroppen.
Att det blodprov som de tog i måndags inte visade några tecken på fästingburna sjukdomar är ingen garanti, det kan nämligen dröja innan det syns i ett blodprov.
Så nu ska vi vänta i två veckor, och sedan ska vi ta ett nytt blodprov för analys.
Fram tills dess är det strikt vila som gäller, i händelse att det trots allt skulle vara något annat problem. Dessutom har hon fått en försiktig dos av Rimadyl.
Så nu hoppas vi intensivt att lillgumman ska bli bättre.
Sent igår kväll ville hon inte längre stödja fullt ut på höger bak. Det problemet satt kvar idag och hon visade reaktion när veterinären kände på höger knä, så därför tog de bilder på båda knäna. De bilderna var helt rena, och knän var fullt stabilt utan minsta tendens till luxation.
Blodprovet visade fortfarande en för låg nivå av vita blodkroppar, dvs tecken på en kvarvarande infektion. Det förklarar att febern inte har släppt. Men vad det beror på kunde de inte med säkerhet säga - kanske en kvardröjande eftersläpning efter tanden.
De var inne på att reaktionen i ryggen kunde bero på en spridning av infektionen till diskerna, men de kunde inte hitta några som helst tecken till det vid röntgen.
Den teorin som kvarstår är att det trots allt är någon fästingburen sjukdom. Det stämmer med feber som kommer och går, och med diffus smärta på olika ställen i kroppen.
Att det blodprov som de tog i måndags inte visade några tecken på fästingburna sjukdomar är ingen garanti, det kan nämligen dröja innan det syns i ett blodprov.
Så nu ska vi vänta i två veckor, och sedan ska vi ta ett nytt blodprov för analys.
Fram tills dess är det strikt vila som gäller, i händelse att det trots allt skulle vara något annat problem. Dessutom har hon fått en försiktig dos av Rimadyl.
Så nu hoppas vi intensivt att lillgumman ska bli bättre.
PS. Hon skötte sig som vanligt exemplariskt hos veterinären. Hon är alert och nyfiken. Hon tillåter all sorts hantering utan protester. Det trycks, vänds, kläms, dras, böjs och sticks - men hon är lika lugn och tålmodig utan minsta lilla tillstymmelse till att bli irriterad eller rädd.
No comments:
Post a Comment