Ester hemma igen - total vila

I måndags fick Ester komma hem från Bagarmossens Regiondjursjukhus efter att ha varit inlagd där i fem dygn. Hennes feber hade gått ner och höll sig stabilt på normal nivå och hon visade inga smärtor trots att de plockat bort smärtlindringen.
Så vi åkte in och hämtade henne. Så otroligt skönt!

De är dock fortfarande inte helt säkra på diagnosen.
De konstaterade ett nackdiskbråck på röntgen, men det förklarar inte febern. Så de misstänker även något annat som t ex någon form av muskelinflammation. De har skickat över prover till USA för analys, vi räknar med att få svar inom några veckor.
De har i princip skrivit av misstankarna om en hjärnhinneinflammation. Blodproven har visat att det heller inte finns några som helst spår av någon fästingburen sjukdom.

De har valt att inte operera nackdiskbråcket eftersom det är en tämligen komplicerad operation. Istället blir det kortison och total vila i ett antal veckor. Om det hela utvecklas bra så kommer hon att succesivt få öka aktiviteten, men det kommer att ta flera månader innan hon kan vara uppe i normal aktivitet igen.

Hon finner sig väl tillrätta med korta stunder i sele i trädgården och burvilan. Vi har en bur inne som hon kan vara i så att hon ändå kan vara tillsammans med oss. Och hon har en egen bur inne i hundarnas rum.
Vi tar en dag i sänder och gläds åt alla tecken på att hon är tillbaka i gammal god stil igen.

Ester - diskbråck och mysterium

Efter besöket på Strömsholm för två veckor sedan blev Ester bättre. Febern försvann och hon blev pigg och alert. Hon visade inga tecken på smärta eller problem att röra sig.
Vi hade en tid i torsdags för förnyat blodprov för att spåra ev fästingburna sjukdomar. Men redan på tisdag kväll hade hon feber, och på onsdagen blev hon snabbt sämre. Hon hade feber, ville inte röra sig och hon hade uttalade smärtor i nacken. Vi åkte in till Arninge veterinärklinik, men de kunde inte göra mer än skicka oss vidare eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation. Eftersom Albano var fullbelagt så fortsatte vi till Bagarmossen. (Vi bedömde att det var bättre än att åka den betydligt längre vägen till Strömsholm med tanke på en utomhustemperatur på strax under 30 grader.)

På Bagarmossen undersökte de henne direkt, men de kunde inte göra någon mer omfattande undersökning eftersom hon hade så ont. Därför blev hon kvar där för att de skulle kunna söva henne och ta röntgenbilder på nacken och ev prov på ryggmärgsvätskan nästa dag. Hon fick smärtstillande (morfin) för att slippa ha ont.

På torsdagen fick vi besked att de skulle söva henne på eftermiddagen. Eftersom ryggmärgsprovet inte är helt riskfritt så valde vi att åka ner och vänta på plats ifall något skulle hända eller om vi skulle behöva ta något större beslut om de hittade något allvarligt.
Det blev en lång och orolig väntan i över två timmar innan vi fick besked. De hade hittat ett diskbråck i nacken, något som kunde förklara smärtorna i nacken. Det skulle kunna opereras med rimligt god prognos så vi sa att de kunde väcka Ester. Operationen skulle kunna göras på Albano av en specialist i nästa vecka eftersom det inte var precis akut.

De valde att inte ta prov på ryggmärgsvätskan eftersom de hade hittat ett diskbråck redan på röntgen. De bedömde risken med det provet som större än värdet av det.
Men fortfarande fanns det inget svar på febern. Det finns en teori om en infektion som spritt sig i kroppen sekundärt, men de kan inte säga något med säkerhet. Blodproven visar så här långt inga tecken på någon fästingburen sjukdom.
De behöll henne ytterligare en natt för att kunna övervaka henne och se så inga komplikationer tillstötte.

Idag ringde de och berättade att hon visat en del positiva tecken, bl a reagerar hon bra på smärtlindringen och febern har gått ner till normala värden. Men de rekommenderade att hon får stanna över helgen eftersom läget ingalunda är stabilt. Här hemma har vi inte samma möjligheter att göra något om hon skulle bli sämre.

Så nu är vår lilla gumma kvar på sjukhuset. Det känns väldigt konstigt och oroligt. Men vi hoppas och tror att hon kommer att bli fullt återställd.
Mitt i alltihop är det otroligt skönt att höra alla lovord om henne från veterinärer och annan personal. De tycker att hon är en väldigt okomplicerad liten hund som finner sig i det mesta. Hon är tålmodig, anpassningsbar och väldigt snäll och förtroendefull. Och så tycker de att hon är i väldigt gott skick rent allmänt. Sådant värmer oroliga hussars hjärtan.

Det är också skönt att känna med vilket engagemang som personalen på Bagarmossen tar sig an henne. De ringer och ger besked om något händer, och de ringer på kvällen bara för att meddela att allt är OK. Det känns väldigt skönt.

Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk....

Polka gick tom

Nähä, det var inga valpar i Polka. Vi trodde att det kanske kunde vara åtminstone en eller två, men det var helt tomt.

Men det blir en ny resa till Gävle vid nästa löp - skam den som ger sig!