Lisa ska fylla 12 år den 30 januari 2008. Hon är inte någon unghund längre. Hon har varit grå runt nosen i många år och några tänder är borta. Hon är heller inte längre den "bandyboll" som hon var som ung.
De senaste åren har hon besvärats av kylan och fukten på vintrarna. Det började vintern 2004/2005 lite smått med att hon ogärna ville gå ut när det var kallt. Nästa vinter var det ännu tydligare, och hon kunde någon gång visa att hon till och med hade ont. Men eftersom detta bara var när det var som kallast så kunde vi hitta lösningar för henne.
Förra vintern kom besvären betydligt tidigare och hon kunde till och med skrika när hon skulle ut på morgonen efter att ha legat och sovit en hel natt. Hon blev mer begränsad i sina rörelser. Det onda verkade sitta i framdelen, troligen i skuldrorna.
På rekommendation från veterinär provade vi ett preparat (Seraquin) med glukosamin och på bara en vecka var hon besvärsfri. Hon kunde visa att hon var lite stel, men hon hade inte ont. Det var helt otroligt!
Och när våren och värmen kom kunde vi sluta med Seraquin och hon var ändå helt besvärsfri.
Den här vintern har det blivit värre. Glukosamin hjälper bra, men hennes rörelser är betydligt mer begränsade. När vi är ute så får hon inte riktigt upp framtassarna och hon kan ibland skrapa i ytterst på vänster framtass. Inne märks det på att hon inte riktigt har full styrka (och balans).
Vi låter henne nu ta det lugnt och hon får bara kortare turer. Och då går det bra. Då kan hon fortfarande kila omkring här hemma med glad svans utan några problem.
Så länge det inte blir värre ser vi tiden an och är glada för varje dag. Men hon ska inte behöva lida, det har vi bestämt oss för.
Vi älskar vår lilla gumma...
