Välkommen Feffe

Vi har fått ett litet (oplanerat) tillskott till familjen - Feffe. Han är en 12 år ung italiensk vinthund som behövde ett nytt hem.
I papperen heter han Mannequin's Black-Beauty. Han är svart och ca 35 cm hög.
Feffe är en glad och aktiv krabat som beter sig om om han vore 12 månader istället för 12 år. Han blev en utmärkt kompis till Pluto som nu fått någon han kan busa med när Polka valt att ta en drottningroll.

Han ska nu få tillbringa resten av sitt liv hos oss - vi kommer att vara tacksamma för varje dag med den här underbare lille myskillen.

Här är en bild tagen från italienarträffen på Gärdet den första helgen då vi hade honom. (Fotograf är Andreas Nicander.)

Bästa halsbanden!

Vi tycker att hundarna ska ha praktiska, enkla (men snygga) halsband.

För 8-10 år sedan fick vi några halsband som har hängt med sedan dess trots daglig användning året runt. Bättre modell får man leta efter. De är skonsamma för hundarna, enkla, praktiska, snygga och lätt tvättbara (40 grader i maskin).

Vi blev så glada när vi hittade samma modell på utställningen i Vallentuna i söndags. De hade just den fodringen och den bredden vi var ute efter. Dessutom till kanonbra priser!

De finns att få tag i hos Christina Gidevall på Carpe Canis - http://www.carpecanis.se/.

Farväl Lisa

Lisa - N SUCH Castello Di Cani Cosa Nostra

1996-01-30 - 2010-08-25

Vår älskade Lisa finns inte mer. Vi tog beslutet att låta henne somna in den 25 augusti. Vid 14.5 års ålder började hon snabbt att tackla av och vi ville att hon skulle få sluta med kvalitet i livet.

Lisa var som ung en riktig bandyboll - en glad studsare som gärna gick sina egna vägar. Med åren lugnade hon ner sig och blev mer av en dam. Men så sent som sista sommaren kunde hon med svansen i vädret fortfarande försöka få igång de andra i lek och bus. Hon var hela livet en tuffing som gärna kröp upp riktigt nära i soffan.

Vi kommer att sakna hennes närhet, nyfikenhet, glädje och och enorma lojalitet.

Hon kommer för alltid att ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan.

The bouncing dog

How on earth do you take a picture of a dog that's always bouncing? Yes, Pluto is not standing still for many seconds. And when he is standing in a beautiful pose it's just for a few seconds - as soon as I have reached for the camera he is on his way to something else. It can be a chewing bone that he has discovered, a cat in the hallway, a leaf in the wind or just a scent in the air.

But finally, on one of our evening walks down to the "running field" he heard something and I managed to get my cell phone and snap a picture!

He is in that age now where he is all skin and bones. All that bouncing and growing has that effect. But he is maturing into a very handsome dog. And best of all - he is the sweetest and funniest thing you can imagine!

Hot dogs

The dogs are really slow in this incredibly warm weather. They play around a bit in the morning, but soon they realise that it's way too hot. Instead they try to find the coolest places in the garden and on the back porch. Lisa found a spot among the plants by the fence. I guess she found the soil a bit less warm than any other place.
7 months old Pluto is the one that tries to keep things happening even during the hottest hours, but today he gave up when the temperature reached 30 degrees Celsius.
I have arranged so that they always can find some shade. I placed one of the table fans on the floor of the back porch and soon all three dogs were there. That turned out to be the best solution!
And they have fresh water with ice cubes all day.
No walks during daytime. Instead they get a longer walk in the late evening. (Only problem then is for me - the mosquitos...)

They say it will be even hotter tomorrow...

A difference of 14 years

There is a difference of 14 years between oldest (Lisa) and youngest (Pluto) dog in our family. Lisa is born in January 1996 and Pluto is born in December 2009.
When we got Pluto some weeks ago we really realised how the years have affected Lisa. She is grey in the face, a bit dimmed in the eyes, not that muscled, ears are standing, slower in the movements, likes to sleep in the sofa etc. Of course we have seen all this, but with another IG in the house it became really obvious.
But despite all this she can invite Pluto to playing. She jumps around with tail high and front low to get him in playing mood. I get all warm inside when looking at her behaving like a young girl. Every day with her is happiness.

First week with Pluto

OK, one week tomorrow. But we are so impressed with this little guy that we can't wait to give first week's update.

He is the most wonderful little guy you could imagine. He is everything a six months old IG should be - sweet, happy, cool, relaxed, fun.
First of all he did the 4.5 h long journey by train without the slightest problem. He was curious and wanted to see everything through the window. But after a while he cuddled up and fell asleep.
When we came home he went straight into the family. The interaction with both cats and the other dogs went as smooth as if they had been friends for ever.
He quickly got a grip of the routines - feeding times, the garden etc. It took just a few days until we realised that we could let him run loose on the big field close to where we live. His listens to us and is not going too far away.
We went to Västerås for the weekend. There he met with a lot of new people and dogs - totally 12 persons, 1 baby and 3 dogs. He was totally cool with that. He just played around and won hearts.

So - we are so happy for this little guy!

Pluto

Mannequin's Quello Quando Quando

breed: italian greyhound
sex: dog
colour: fawn (dark)
size: 34 cm (at 6 months age)
born: December 13th 2009
sire: Ch Caeles Magical Mr Mistoffelees
dam: Ch Hesve's Beauty

breeder: Kennel Mannequin's (Sweden)
owners: Per-Arne Jonsson / Johnas Rudberg (Sweden)

health: will be done when he is old enough (knees, eyes and heart)

titles: ---
major wins: ---
top lists: ---



He is 5 months on this picture


Pluto is our latest addition. He moved in with us on June 8th 2010.
He is a very happy, sweet, alert, curious and cool little guy. He walked right into our little family without any problem at all.
He looks very promising from a conformation perspective, but that isn't our main interest.

We are looking forward to many happy years with this little guy. Welcome!

Farväl Ester

Ester - N SUCH Eugenios Tequila Sunrise

1999-04-12 - 2010-04-23

Vår lilla underbara Ester finns inte mer...

Hon blev halt på vänster framben och röntgen visade att benen i handleden inte var normala. På Djursjukhuset i Strömsholm konstaterade de att hon hade erosiv artrit som hade angripit höger handled och sannolikt även övriga leder. I det perspektivet valde vi att låta henne somna in den 23 april, två veckor efter att hon fyllt 11.

Ester har alltid varit vår "lilltjej" - full av upptåg och med glimten i ögat. Hon växte också in i rollen som "first dog of the house" med egenpåtagen rätt att styra och ställa med de andra fyrbenta. Men hon var också den som gärna kröp in under en filt i soffan för att ligga varmt och nära.

En person beskrev henne som "gorgeous" - det är en mycket bra karakteristik av denna klassiskt vackra finlemmade alerta lilla kines.

Vi fick underbara år med denna unika lilla hund. Vi är tacksamma för varje ögonblick. Hon lämnar kvar minnen av glädje. Och en enorm saknad.....

Farväl Totte

Totte - N SUCH Keshar's Mr Shot

1994-01-08 - 2008-12-19

Vår älskade Totte finns inte mer. Den 19 december tog vi ett sista farväl, bara några veckor innan han skulle fylla 15 år.

En oförglömlig dag 1994 skuttade han ut ur en transportbur på Växjö flygplats med viftande svans och ett stort leende. Och så fortsatte han. Vi fick ett långt och händelserikt liv tillsammans.

Vi kommer att sakna hans varma blick, hans leende, hans puffande nos, hans dansande glada steg och enorma lojalitet.

Han var den sista hunden ur den sista kullen från den legendariska kenneln Keshar i Norge.

Och han var vår första Chinese Crested.

Han kommer för alltid att ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan.

Farväl Ior

Ior - N SUCH Mannequin's Fantastic Fashion

2000-07-02 - 2008-12-19

Vår underbare Ior finns inte mer. Den 19 december tog vi det sista beslutet.

Vi kommer att sakna hans hans milda och vänliga väsen, hans tokiga skutt och hans sammetsmjuka päls när han kröp nära i soffan.

Han var en alldeles speciell och unik hund.

Hela gänget på promenad

Ikväll var jag ute med alla hundarna på en liten tur - för första gången sedan Ester blev dålig i början av sommaren. Vi var inte ute så länge, men det var ändå en väldigt skön känsla att vara ute med allihop.
Ior och Polka är ute på några längre promenader varje dag. Men "gamlingarna" Totte och Lisa har på sistone bara fått följa med på kortare turer eftersom de inte riktigt orkar några längre sträckor. Och Ester har fram tills för mindre än vecka sedan inte gått några promenader alls sedan i maj, det är först de senaste dagarna som hon har fått en mycket kort (ca 5 minuter) daglig promenad.

Det var en sval kväll med frisk luft, ovanligt tyst för att vara en fredag.
Vi kände tydliga små stråk av lycka.

Ester promenerar

Nu har det gått ytterligare några dagar sedan Ester slutade äta kortison, och det verkar faktiskt som om det går bra.
Vi har börjat att gå kortare dagliga promenader i sele med henne. Än så länge är det bara fem minuter åt gången, men det är en början. Hon travar på med huvudet och svansen i vädret.

Ester - på rätt väg (hoppas och tror vi)

Sedan början av juli har Ester gått på kortison igen. I månadsskiftet juni/juli slutade vi ju med kortison efter en successiv nedtrappning, men redan efter några dagar visade hon tydligt att hon hade ont igen. Vi satte in kortison igen och det hade snabb effekt.
Sedan dess har vi successivt över en längre tid gradvis reducerat dosen av kortison. De sista veckorna var vi nere på en halv 2.5 mg tablett varannan dag. Sedan förra helgen har hon inte fått någon kortison alls. (Förra gången trappade vi ner på kortisonet under två veckor, den här gången fick det ta 1.5 månad.)
Under hela tiden har vi hållit henne i vila. I början fick hon vara med ute i trädgården, men då antingen i sele eller i en kompostgallerinhägnad. Successivt har vi gett henne mer rörelsefrihet, men vi har sett till att hon inte hoppat eller skuttat.
Hon har varit en mycket duktig konvalescent. Det har hela tiden gått bra utan några återfall. Hon har fått tillbaka vad vi bedömer som full rörlighet och visar inga besvär eller smärtor.

Hon var igår på återbesök på Bagarmossens Regiondjursjukhus. Veterinär Sara Fors spontana kommentar var: "Den hunden ser väldigt frisk ut!" Och det håller jag med om när man ser henne stå där avspänd och alert på golvet med viftande svans och spetsade öron.
Undersökningen avslöjade heller inga problem. Reflexer, rörlighet etc var helt ua.
Vi kom fram till att det inte är aktuellt med några fördjupade utredningar/undersökningar. Vi ska nu börja gå kortare promenader med henne som vi sedan ökar om det ser bra ut. Det är en process som ska få pågå i flera månader. Om det blir något nytt återfall så ska vi kontakta Bagarmossen för att ev göra skiktröntgen och/eller ta prov på ryggmärgsvätskan.

Det känns otroligt skönt att se Ester så obesvärad och alert. Vi hoppas intensivt att den här positiva utvecklingen verkligen består. Just nu gläds vi bara åt att det ser bra ut.

Polka fyller 6 år idag!

Idag fyller Polka 6 år!

Vi har känt henne sedan hon var ett litet knyte, och vi har känt hennes pappa (David) och mamma (Gitte) sedan de var valpar.

David är vi dessutom lite inblandade i eftersom vi åkte med hans mamma (Putte) till Sverige när hon skulle paras. Gitte är också speciell för oss eftersom hon är dotter till vår gamle Murre.

Vi kom att umgås ganska mycket med Polka när hon var valp eftersom vi bodde hos Tone ett par omgångar för att ta hand om hus och hundar när hon var bortrest. Jag tog till vana att ta med Polka i koppel när jag hämtade morgontidningen. Hon fattade snabbt vad det handlade om och hon är en koppelglad hund än i denna dag.

Från början var det inte tänkt att hon skulle hamna hos oss. Hon bodde hos Tone i flera år, men sommaren 2006 stannade hon hos oss efter att Tone varit här med henne på några utställningar.

Hon är en okomplicerad och glad hund som älskar att vara med. Hon är nyfiken och aningen småtokig. Och hon är alldeles underbar!

Ester - efter samtal med veterinär

Idag ringde Esters veterinär Sara Fors (Bagarmossen) för att kolla status på Ester innan sin semester. (Vi är så tacksamma för hennes engagemeng och att hon tar sig tid att förklara.)

Vi kom fram till att vi ska fortsätta med kortison. Vi ska köra en tablett om dagen till i mitten av nästa vecka då vi ska prova att gå ner på en halv tablett per dag. Om hon då visar att hon får besvär igen så ska vi gå tillbaka till en hel tablett.
Den 21 augusti ska Ester på återbesök till Bagarmossen. Beroende på hur läget då ser ut ska de eventuellt ta ett ryggmärgsvätskeprov och överväga en operation.

Idag är hon så sprallig att vi måste begränsa henne ordentligt. All hennes nyfikenhet är igång och hon vill inte missa något som händer.

Vi hoppas intensivt att hon ska bli frisk, helst utan att det ska behövas ytterligare provtagningar och operation.

Ester - bättre idag

Det var så otroligt skönt i morse när Ester sa god morgon med viftande svans. Det var som om gårdagens bakslag inte hade hänt. Hon var glad och nyfiken ute, hon knallade omkring och nosade nyfiket i gräset. Och hon sträckte ut kroppen riktigt ordentligt, både fram och bak.

Jag hade väl inte väntat att kortisonet skulle ha en så snabb effekt när vi satte in det igen igår.
Men det blir väldigt försiktigt för hennes del idag. Hon får en plats här på verandan, och om hon inte kan hålla sig i ro så har vi en bur som hon kan vara i här ute.

Hoppas nu intensivt att detta håller i sig så att hon blir frisk.....!

Ester - ett bakslag

Idag på morgonen visade Ester tydligt att hon hade ont i nacken igen.
Så det är tillbaka till burvila och kortison igen. Om vi inte ser någon förbättring till på måndag så ska vi kontakta Bagarmossen igen, eller om det blir värre i helgen.

Vi visste ju att det kunde bli så här, men det såg ju så lovande ut i veckan.
Det är jobbigt att inte kunna göra mer.....

Ester - ser lovande ut så här långt

Idag var Ester på återbesök på Bagarmossen.

Hon slutade med kortison för ett par dagar sedan, och vi har inte kunnat se någon försämring efter det. Hon är alert och rör sig till synes obehindrat. Hon visar inga tecken på smärta. I det stora hela är hon den gamla vanliga Ester - inom de gränser som vi satt, dvs inget hoppande och springande.

Med den informationen och baserat på att veterinären inte konstaterade något konstigt vid undersökningen så kommer vi att fortsätta den s.k. konservativa behandlingen av nackdiskbråcket. Det innebär att hon inte ska hoppa och/eller gå i trappor.
Vi kan nu försiktigt steg för steg öka hennes aktiviteter inom ramen för sex månaders återhämtning. Det kommer alltså att bli små steg.

Resultaten av proverna som skickades till USA var negativa, dvs de har inte hittat några tecken på någon muskelinflammation av något slag.
Så vi har fortfarande ingen bra förklaring på febern som hon hade. Det är möjligt att vi aldrig får det, men vi är så nöjda om hon blir frisk så vi bryr oss inte om varför.


Det är också på sin plats att ge en stor eloge till personalen på Bagarmossen. De tar sig tid och de engagerar sig.
Sara Fors som varit ansvarig för Esters behandling ska gå på semester i nästa vecka, men sa att hon ville ringa och kolla hur det var med Ester innan dess. Det gjorde hon också efter att Ester hade legat inlagd. Det är inte alla som gör det, det vanliga är att man får besked om att ringa själv om det är något.

Ior 8 år

Milda makter - idag fyller Ior 8 år. Kan bara inte fatta det!
Från och med idag kan han gå i veteranklass på utställningar.
Det känns som alldeles nyss då han var en tokig unghund. Tokig är han i och för sig fortfarande. Han skuttar och busar hej vilt. Det ska inte mycket till för att sätta fart på honom.

Han är rakt igenom en underbart go hund!