I måndags fick Ester komma hem från Bagarmossens Regiondjursjukhus efter att ha varit inlagd där i fem dygn. Hennes feber hade gått ner och höll sig stabilt på normal nivå och hon visade inga smärtor trots att de plockat bort smärtlindringen.
Så vi åkte in och hämtade henne. Så otroligt skönt!
De är dock fortfarande inte helt säkra på diagnosen.
De konstaterade ett nackdiskbråck på röntgen, men det förklarar inte febern. Så de misstänker även något annat som t ex någon form av muskelinflammation. De har skickat över prover till USA för analys, vi räknar med att få svar inom några veckor.
De har i princip skrivit av misstankarna om en hjärnhinneinflammation. Blodproven har visat att det heller inte finns några som helst spår av någon fästingburen sjukdom.
De har valt att inte operera nackdiskbråcket eftersom det är en tämligen komplicerad operation. Istället blir det kortison och total vila i ett antal veckor. Om det hela utvecklas bra så kommer hon att succesivt få öka aktiviteten, men det kommer att ta flera månader innan hon kan vara uppe i normal aktivitet igen.
Hon finner sig väl tillrätta med korta stunder i sele i trädgården och burvilan. Vi har en bur inne som hon kan vara i så att hon ändå kan vara tillsammans med oss. Och hon har en egen bur inne i hundarnas rum.
Vi tar en dag i sänder och gläds åt alla tecken på att hon är tillbaka i gammal god stil igen.
Saturday, June 14, 2008
Friday, June 06, 2008
Ester - diskbråck och mysterium
Efter besöket på Strömsholm för två veckor sedan blev Ester bättre. Febern försvann och hon blev pigg och alert. Hon visade inga tecken på smärta eller problem att röra sig.
Vi hade en tid i torsdags för förnyat blodprov för att spåra ev fästingburna sjukdomar. Men redan på tisdag kväll hade hon feber, och på onsdagen blev hon snabbt sämre. Hon hade feber, ville inte röra sig och hon hade uttalade smärtor i nacken. Vi åkte in till Arninge veterinärklinik, men de kunde inte göra mer än skicka oss vidare eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation. Eftersom Albano var fullbelagt så fortsatte vi till Bagarmossen. (Vi bedömde att det var bättre än att åka den betydligt längre vägen till Strömsholm med tanke på en utomhustemperatur på strax under 30 grader.)
På Bagarmossen undersökte de henne direkt, men de kunde inte göra någon mer omfattande undersökning eftersom hon hade så ont. Därför blev hon kvar där för att de skulle kunna söva henne och ta röntgenbilder på nacken och ev prov på ryggmärgsvätskan nästa dag. Hon fick smärtstillande (morfin) för att slippa ha ont.
På torsdagen fick vi besked att de skulle söva henne på eftermiddagen. Eftersom ryggmärgsprovet inte är helt riskfritt så valde vi att åka ner och vänta på plats ifall något skulle hända eller om vi skulle behöva ta något större beslut om de hittade något allvarligt.
Det blev en lång och orolig väntan i över två timmar innan vi fick besked. De hade hittat ett diskbråck i nacken, något som kunde förklara smärtorna i nacken. Det skulle kunna opereras med rimligt god prognos så vi sa att de kunde väcka Ester. Operationen skulle kunna göras på Albano av en specialist i nästa vecka eftersom det inte var precis akut.
De valde att inte ta prov på ryggmärgsvätskan eftersom de hade hittat ett diskbråck redan på röntgen. De bedömde risken med det provet som större än värdet av det.
Men fortfarande fanns det inget svar på febern. Det finns en teori om en infektion som spritt sig i kroppen sekundärt, men de kan inte säga något med säkerhet. Blodproven visar så här långt inga tecken på någon fästingburen sjukdom.
De behöll henne ytterligare en natt för att kunna övervaka henne och se så inga komplikationer tillstötte.
Idag ringde de och berättade att hon visat en del positiva tecken, bl a reagerar hon bra på smärtlindringen och febern har gått ner till normala värden. Men de rekommenderade att hon får stanna över helgen eftersom läget ingalunda är stabilt. Här hemma har vi inte samma möjligheter att göra något om hon skulle bli sämre.
Så nu är vår lilla gumma kvar på sjukhuset. Det känns väldigt konstigt och oroligt. Men vi hoppas och tror att hon kommer att bli fullt återställd.
Mitt i alltihop är det otroligt skönt att höra alla lovord om henne från veterinärer och annan personal. De tycker att hon är en väldigt okomplicerad liten hund som finner sig i det mesta. Hon är tålmodig, anpassningsbar och väldigt snäll och förtroendefull. Och så tycker de att hon är i väldigt gott skick rent allmänt. Sådant värmer oroliga hussars hjärtan.
Det är också skönt att känna med vilket engagemang som personalen på Bagarmossen tar sig an henne. De ringer och ger besked om något händer, och de ringer på kvällen bara för att meddela att allt är OK. Det känns väldigt skönt.
Vi hade en tid i torsdags för förnyat blodprov för att spåra ev fästingburna sjukdomar. Men redan på tisdag kväll hade hon feber, och på onsdagen blev hon snabbt sämre. Hon hade feber, ville inte röra sig och hon hade uttalade smärtor i nacken. Vi åkte in till Arninge veterinärklinik, men de kunde inte göra mer än skicka oss vidare eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation. Eftersom Albano var fullbelagt så fortsatte vi till Bagarmossen. (Vi bedömde att det var bättre än att åka den betydligt längre vägen till Strömsholm med tanke på en utomhustemperatur på strax under 30 grader.)
På Bagarmossen undersökte de henne direkt, men de kunde inte göra någon mer omfattande undersökning eftersom hon hade så ont. Därför blev hon kvar där för att de skulle kunna söva henne och ta röntgenbilder på nacken och ev prov på ryggmärgsvätskan nästa dag. Hon fick smärtstillande (morfin) för att slippa ha ont.
På torsdagen fick vi besked att de skulle söva henne på eftermiddagen. Eftersom ryggmärgsprovet inte är helt riskfritt så valde vi att åka ner och vänta på plats ifall något skulle hända eller om vi skulle behöva ta något större beslut om de hittade något allvarligt.
Det blev en lång och orolig väntan i över två timmar innan vi fick besked. De hade hittat ett diskbråck i nacken, något som kunde förklara smärtorna i nacken. Det skulle kunna opereras med rimligt god prognos så vi sa att de kunde väcka Ester. Operationen skulle kunna göras på Albano av en specialist i nästa vecka eftersom det inte var precis akut.
De valde att inte ta prov på ryggmärgsvätskan eftersom de hade hittat ett diskbråck redan på röntgen. De bedömde risken med det provet som större än värdet av det.
Men fortfarande fanns det inget svar på febern. Det finns en teori om en infektion som spritt sig i kroppen sekundärt, men de kan inte säga något med säkerhet. Blodproven visar så här långt inga tecken på någon fästingburen sjukdom.
De behöll henne ytterligare en natt för att kunna övervaka henne och se så inga komplikationer tillstötte.
Idag ringde de och berättade att hon visat en del positiva tecken, bl a reagerar hon bra på smärtlindringen och febern har gått ner till normala värden. Men de rekommenderade att hon får stanna över helgen eftersom läget ingalunda är stabilt. Här hemma har vi inte samma möjligheter att göra något om hon skulle bli sämre.
Så nu är vår lilla gumma kvar på sjukhuset. Det känns väldigt konstigt och oroligt. Men vi hoppas och tror att hon kommer att bli fullt återställd.
Mitt i alltihop är det otroligt skönt att höra alla lovord om henne från veterinärer och annan personal. De tycker att hon är en väldigt okomplicerad liten hund som finner sig i det mesta. Hon är tålmodig, anpassningsbar och väldigt snäll och förtroendefull. Och så tycker de att hon är i väldigt gott skick rent allmänt. Sådant värmer oroliga hussars hjärtan.
Det är också skönt att känna med vilket engagemang som personalen på Bagarmossen tar sig an henne. De ringer och ger besked om något händer, och de ringer på kvällen bara för att meddela att allt är OK. Det känns väldigt skönt.
Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk....
Monday, June 02, 2008
Polka gick tom
Nähä, det var inga valpar i Polka. Vi trodde att det kanske kunde vara åtminstone en eller två, men det var helt tomt.
Men det blir en ny resa till Gävle vid nästa löp - skam den som ger sig!
Men det blir en ny resa till Gävle vid nästa löp - skam den som ger sig!
Thursday, May 22, 2008
Ester - tack och lov
Efter dagens besök på Strömsholms Regiondjursjukhus så känns det som om vi i alla fall har goda nyheter på en punkt om Ester - det är ingen fraktur på någon ryggkota så vitt de kan se. Och om det är någon som ska kunna avgöra det så är det väl veterinärerna på Strömsholm, där finns några av landets främsta specialister på ortopedi.
Sent igår kväll ville hon inte längre stödja fullt ut på höger bak. Det problemet satt kvar idag och hon visade reaktion när veterinären kände på höger knä, så därför tog de bilder på båda knäna. De bilderna var helt rena, och knän var fullt stabilt utan minsta tendens till luxation.
Blodprovet visade fortfarande en för låg nivå av vita blodkroppar, dvs tecken på en kvarvarande infektion. Det förklarar att febern inte har släppt. Men vad det beror på kunde de inte med säkerhet säga - kanske en kvardröjande eftersläpning efter tanden.
De var inne på att reaktionen i ryggen kunde bero på en spridning av infektionen till diskerna, men de kunde inte hitta några som helst tecken till det vid röntgen.
Den teorin som kvarstår är att det trots allt är någon fästingburen sjukdom. Det stämmer med feber som kommer och går, och med diffus smärta på olika ställen i kroppen.
Att det blodprov som de tog i måndags inte visade några tecken på fästingburna sjukdomar är ingen garanti, det kan nämligen dröja innan det syns i ett blodprov.
Så nu ska vi vänta i två veckor, och sedan ska vi ta ett nytt blodprov för analys.
Fram tills dess är det strikt vila som gäller, i händelse att det trots allt skulle vara något annat problem. Dessutom har hon fått en försiktig dos av Rimadyl.
Så nu hoppas vi intensivt att lillgumman ska bli bättre.
Sent igår kväll ville hon inte längre stödja fullt ut på höger bak. Det problemet satt kvar idag och hon visade reaktion när veterinären kände på höger knä, så därför tog de bilder på båda knäna. De bilderna var helt rena, och knän var fullt stabilt utan minsta tendens till luxation.
Blodprovet visade fortfarande en för låg nivå av vita blodkroppar, dvs tecken på en kvarvarande infektion. Det förklarar att febern inte har släppt. Men vad det beror på kunde de inte med säkerhet säga - kanske en kvardröjande eftersläpning efter tanden.
De var inne på att reaktionen i ryggen kunde bero på en spridning av infektionen till diskerna, men de kunde inte hitta några som helst tecken till det vid röntgen.
Den teorin som kvarstår är att det trots allt är någon fästingburen sjukdom. Det stämmer med feber som kommer och går, och med diffus smärta på olika ställen i kroppen.
Att det blodprov som de tog i måndags inte visade några tecken på fästingburna sjukdomar är ingen garanti, det kan nämligen dröja innan det syns i ett blodprov.
Så nu ska vi vänta i två veckor, och sedan ska vi ta ett nytt blodprov för analys.
Fram tills dess är det strikt vila som gäller, i händelse att det trots allt skulle vara något annat problem. Dessutom har hon fått en försiktig dos av Rimadyl.
Så nu hoppas vi intensivt att lillgumman ska bli bättre.
PS. Hon skötte sig som vanligt exemplariskt hos veterinären. Hon är alert och nyfiken. Hon tillåter all sorts hantering utan protester. Det trycks, vänds, kläms, dras, böjs och sticks - men hon är lika lugn och tålmodig utan minsta lilla tillstymmelse till att bli irriterad eller rädd.
Wednesday, May 21, 2008
Ester - ett varv till
Det verkar som om vi ropade hej innan vi var helt över bäcken...
Efter operationen var hon avsevärt piggare, ingen tvekan om det. Men febern ville inte riktigt ge med sig trots medicinen. Dessutom så ville hon inte riktigt hoppa upp i soffan. Vi hade ju trott att det hade med tandproblemen att göra, men det satt fortfarande i. Hennes kroppsspråk visade att hon inte var helt hundra.
Så vi bokade en ny tid hos veterinären. De tog blodprover för att se om hon kanske drabbats av någon fästingburen sjukdom - de kan ju ge den typen av symptom. Men svaren på de proverna var helt OK.
De tog också en röntgenbild på ryggen. Där hittade de något som kanske kan vara en fraktur på en ryggkota. De var inte i stånd att säga något mer bestämt så det blev en remiss till specialisterna på Strömsholm. Så dit åker vi i morgon.
Jo, hon visar att hon inte är riktigt OK i rörelserna, även om hon går i princip obehindrat, viftar på svansen och skakar/sträcker på sig. Så en eventuell fraktur ligger troligen inte och trycker på nerverna.
Men var kommer febern ifrån? Nu i kväll har hon 39 grader.
Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk.
Efter operationen var hon avsevärt piggare, ingen tvekan om det. Men febern ville inte riktigt ge med sig trots medicinen. Dessutom så ville hon inte riktigt hoppa upp i soffan. Vi hade ju trott att det hade med tandproblemen att göra, men det satt fortfarande i. Hennes kroppsspråk visade att hon inte var helt hundra.
Så vi bokade en ny tid hos veterinären. De tog blodprover för att se om hon kanske drabbats av någon fästingburen sjukdom - de kan ju ge den typen av symptom. Men svaren på de proverna var helt OK.
De tog också en röntgenbild på ryggen. Där hittade de något som kanske kan vara en fraktur på en ryggkota. De var inte i stånd att säga något mer bestämt så det blev en remiss till specialisterna på Strömsholm. Så dit åker vi i morgon.
Jo, hon visar att hon inte är riktigt OK i rörelserna, även om hon går i princip obehindrat, viftar på svansen och skakar/sträcker på sig. Så en eventuell fraktur ligger troligen inte och trycker på nerverna.
Men var kommer febern ifrån? Nu i kväll har hon 39 grader.
Nu vill vi att vår lilla gumma ska bli frisk.
Friday, May 09, 2008
Ester - minus ett par tänder och en grad
I förra veckan visade Ester att hon hade ont i vad som verkade vara örontrakten på vänster sida av huvudet. Vi kunde inte hitta några tecken på skada så vi tänkte att hon kanske slagit i eller sträckt sig på något sätt.
Hon verkade en smula reducerad och det visade sig att hon hade en aning feber. "Vår" djurklinik hade stängt så vi bestämde oss för att avvakta till fredagen då de hade öppet igen. Men på torsdag kväll och fredag morgon var hon helt besvärsfri. Så vi beslöt att avvakta.
Under helgen och början av veckan var hon helt OK. I början av den här veckan hade hon en en släng av feber, men den gick snabbt över. on var inte riktigt i full fart, utan var på ungefär 80% av sin vanliga energi. Och när hundarna fick tuggisar i onsdags och hon inte ville tugga på sin pinne så anade vi att det var något som inte alls stämde. När vi kollade munnen på henne så visade hon att hon hade klart ont på höger sida.
Ringde till veterinären och fick en tid på torsdag. När hon kom in hade hon nästan 40 grader och de konstaterade snabbt att det sannolikt var en skadad och infekterad hörntand. Det var för sent på dagen för operation, så efter smärtstillande och antibiotika fick vi åka hem.
Idag åkte vi in med henne på morgonen och hon opererades. Det visade sig mycket riktigt vara en hörntand i överkäken på högersida som var infekterad. Så den plockades bort. Dessutom passade de på att plocka bort ytterligare ett par tänder som var i dåligt skick.
Hämtade henne på eftermiddagen och då var hon igång igen. Och nu på kvällen är hon i stort sett sitt gamla vanliga jag. Skönt.....!
Man blir ju så orolig när de små inte mår riktigt bra.
En stor eloge till Arninge Djurklinik som gör ett bra jobb på ett fantastiskt trevligt sätt.
Hon verkade en smula reducerad och det visade sig att hon hade en aning feber. "Vår" djurklinik hade stängt så vi bestämde oss för att avvakta till fredagen då de hade öppet igen. Men på torsdag kväll och fredag morgon var hon helt besvärsfri. Så vi beslöt att avvakta.
Under helgen och början av veckan var hon helt OK. I början av den här veckan hade hon en en släng av feber, men den gick snabbt över. on var inte riktigt i full fart, utan var på ungefär 80% av sin vanliga energi. Och när hundarna fick tuggisar i onsdags och hon inte ville tugga på sin pinne så anade vi att det var något som inte alls stämde. När vi kollade munnen på henne så visade hon att hon hade klart ont på höger sida.
Ringde till veterinären och fick en tid på torsdag. När hon kom in hade hon nästan 40 grader och de konstaterade snabbt att det sannolikt var en skadad och infekterad hörntand. Det var för sent på dagen för operation, så efter smärtstillande och antibiotika fick vi åka hem.
Idag åkte vi in med henne på morgonen och hon opererades. Det visade sig mycket riktigt vara en hörntand i överkäken på högersida som var infekterad. Så den plockades bort. Dessutom passade de på att plocka bort ytterligare ett par tänder som var i dåligt skick.
Hämtade henne på eftermiddagen och då var hon igång igen. Och nu på kvällen är hon i stort sett sitt gamla vanliga jag. Skönt.....!
Man blir ju så orolig när de små inte mår riktigt bra.
En stor eloge till Arninge Djurklinik som gör ett bra jobb på ett fantastiskt trevligt sätt.
Monday, March 24, 2008
Polka + Ture = SANT
Love is in the air!
Igår följde Polka med Ture till Gävle. Deras romans på distans har utvecklats till ett djupare förhållande som förhoppningsvis kommer att resultera i smått någon gång i maj.
(Jag hoppas bara att Polka inte får reda på Tures alla andra flammor runt om....)
Ture heter (mer officiellt) Mocciz Ardmore. Han är en stilig kineskille med ett helt otroligt flytande steg.
Tusen tack till Yvette och Kerstin som tar sig an Polka.
Igår följde Polka med Ture till Gävle. Deras romans på distans har utvecklats till ett djupare förhållande som förhoppningsvis kommer att resultera i smått någon gång i maj.
(Jag hoppas bara att Polka inte får reda på Tures alla andra flammor runt om....)
Ture heter (mer officiellt) Mocciz Ardmore. Han är en stilig kineskille med ett helt otroligt flytande steg.
Tusen tack till Yvette och Kerstin som tar sig an Polka.
Friday, February 01, 2008
Iors barn 5 veckor gamla
Vad ska man säga? Det finns tydligen inga gränser för hur söta valpar kan vara.
Här är Iors och Phoebes tre döttrar, födda på kennel Mannequin den 26/12.
Ior är vår Ch Mannequin's Fantastic Fashion, och Phoebe är Ch Wondoan Wromanza som till vardags bor hos Jens och Emma i Göteborg.
Här är Iors och Phoebes tre döttrar, födda på kennel Mannequin den 26/12.
Ior är vår Ch Mannequin's Fantastic Fashion, och Phoebe är Ch Wondoan Wromanza som till vardags bor hos Jens och Emma i Göteborg.
Wednesday, January 30, 2008
Grattis - Lisa 12 år
Idag fyller Lisa (N SUCH Castello Di Cani Cosa Nostra) 12 år!
Vi har myst inne i soffvärmen, det har inte alls varit väder att vara ute.
Lisa var en "daredevil" som ung, och många är hennes upptåg och påhitt som fått hjärtat att åka upp i halsgropen på oss. Numera har hon lugnat ner sig betydligt.
Hon har en del problem med lederna, men så sent som igår lekte hon med en av katternas leksaksmöss.
Vi är glada för varje dag med den här lilla gumman.
Vi har myst inne i soffvärmen, det har inte alls varit väder att vara ute.
Lisa var en "daredevil" som ung, och många är hennes upptåg och påhitt som fått hjärtat att åka upp i halsgropen på oss. Numera har hon lugnat ner sig betydligt.
Hon har en del problem med lederna, men så sent som igår lekte hon med en av katternas leksaksmöss.
Vi är glada för varje dag med den här lilla gumman.
Tuesday, January 08, 2008
Totte 14 år
Idag är det 14 år sedan vår lille Totte föddes.
Några månader senare mötte jag honom för första gången när han skuttade ut ur en flygbur på Växjö flygplats. Mitt första minne av honom är att han "log", och det leendet finns fortfarande kvar.
Visst sover han mer än tidigare, han hör inte lika bra som förr, han har tappat en del tänder och han är inte lika spänstig i hoppet som när han var ung. Men han verkar inte riktigt ha insett att han är en mycket vuxen liten herre. Han kan fortfarande dansa fram med svansen i vädret och nyfikenheten på världen har inte minskat.
Totte heter egentligen Keshar's Mr Shot. Han kommer ur den sista kullen på den legendariska kenneln Keshar i Bergen, Norge. Så vitt vi vet så är han den siste från den kullen som fortfarande är i livet. (Hans kullbror Nisse - Keshar's Mr Sandman - dog i början av december 2007.)
Grattis Totte! Vi är glada för varje dag med dig.
Saturday, January 05, 2008
Fler bilder på Iors barn
Här kommer ytterligare några fina bilder på Iors och Phoebes döttrar som föddes 26/12.
Tuesday, January 01, 2008
Nyårsfirande
Nyår verkar till stor del handla om smällare, raketer och fyrverkerier. För många som har hund (eller andra djur) är detta årets värsta högtid.
Tack och lov bryr sig ingen av våra fyrbeningar det minsta om smällandet, tjutandet eller visslandet. Möjligen kan Tudor katt hoppa upp i fönstret för att följa vad som händer och Ester hund kan spetsa sina öron när det smäller riktigt nära. Men annars - ingenting. Det är vi otroligt tacksamma för.
Igår började smällandet sporadiskt under eftermiddagen. Det ökade under kvällen och kulminerade till något öronbedövande precis kring tolvslaget.
Inte ens när det var som värsta brydde sig djuren om det. Vi gick ut på terrassen alldeles innan tolvslaget, men djuren fick vara inne. När vi tittade in genom fönstren så låg de i soffan eller på mattan och kopplade av totalt.
Så skönt!
Tack och lov bryr sig ingen av våra fyrbeningar det minsta om smällandet, tjutandet eller visslandet. Möjligen kan Tudor katt hoppa upp i fönstret för att följa vad som händer och Ester hund kan spetsa sina öron när det smäller riktigt nära. Men annars - ingenting. Det är vi otroligt tacksamma för.
Igår började smällandet sporadiskt under eftermiddagen. Det ökade under kvällen och kulminerade till något öronbedövande precis kring tolvslaget.
Inte ens när det var som värsta brydde sig djuren om det. Vi gick ut på terrassen alldeles innan tolvslaget, men djuren fick vara inne. När vi tittade in genom fönstren så låg de i soffan eller på mattan och kopplade av totalt.
Så skönt!
Saturday, December 29, 2007
Lisa - åldern tar ut sin rätt
Lisa ska fylla 12 år den 30 januari 2008. Hon är inte någon unghund längre. Hon har varit grå runt nosen i många år och några tänder är borta. Hon är heller inte längre den "bandyboll" som hon var som ung.
De senaste åren har hon besvärats av kylan och fukten på vintrarna. Det började vintern 2004/2005 lite smått med att hon ogärna ville gå ut när det var kallt. Nästa vinter var det ännu tydligare, och hon kunde någon gång visa att hon till och med hade ont. Men eftersom detta bara var när det var som kallast så kunde vi hitta lösningar för henne.
Förra vintern kom besvären betydligt tidigare och hon kunde till och med skrika när hon skulle ut på morgonen efter att ha legat och sovit en hel natt. Hon blev mer begränsad i sina rörelser. Det onda verkade sitta i framdelen, troligen i skuldrorna.
På rekommendation från veterinär provade vi ett preparat (Seraquin) med glukosamin och på bara en vecka var hon besvärsfri. Hon kunde visa att hon var lite stel, men hon hade inte ont. Det var helt otroligt!
Och när våren och värmen kom kunde vi sluta med Seraquin och hon var ändå helt besvärsfri.
Den här vintern har det blivit värre. Glukosamin hjälper bra, men hennes rörelser är betydligt mer begränsade. När vi är ute så får hon inte riktigt upp framtassarna och hon kan ibland skrapa i ytterst på vänster framtass. Inne märks det på att hon inte riktigt har full styrka (och balans).
Vi låter henne nu ta det lugnt och hon får bara kortare turer. Och då går det bra. Då kan hon fortfarande kila omkring här hemma med glad svans utan några problem.
Så länge det inte blir värre ser vi tiden an och är glada för varje dag. Men hon ska inte behöva lida, det har vi bestämt oss för.
Vi älskar vår lilla gumma...
Friday, July 27, 2007
Dino Iorsson
I förra inlägget meddelade vi att Ior blivit pappa.
Och naturligtvis följer vi på distans hur det går för ungarna.
En av tjejerna har flyttat till Öland.
Och här är en bild på Dino, den ende grabben i kullen.
Han är så snygg så jag smälter. Och enligt vad vi hör så ska han ha ärvt sin pappas underbara temperament.
Tuesday, July 17, 2007
Ior blev pappa!
Vi insåg att vi inte rapporterat efter att Ior varit i Skåne och parat Peggy.
Jodå, det blev valpar - fyra stycken (tre tjejer och en kille).
De är nu ca 6 månader gamla.
Här är en bild på dem tagen när de var betydligt yngre.
(Killen är den grå längst till vänster.)
Sunday, March 11, 2007
Ester efter livmodersinflammation (pyometra)
Nu är det snart en månad sedan Ester opererades för livmodersinflammation.
Tillfrisknandet har gått alldeles utmärkt.
Hon hade några dagar efter operationen då hon var trött och lite medtagen, men det dröjde inte länge förrän humöret var på topp igen. Problemet var att hålla igen på hennes skuttande...
Efter 10 dagar togs stygnen helt utan problem, och ytterligare en dag senare slapp hon tratten.
Operationsärret är nästan helt osynligt. Hon har börjat att lägga på sig vikt igen, även om det går långsamt.
Idag var vi ute i skogen några timmar och Ester var den som tog täten och for fram genom grenverk och lerpölar med fart och frenesi.
Tillfrisknandet har gått alldeles utmärkt.
Hon hade några dagar efter operationen då hon var trött och lite medtagen, men det dröjde inte länge förrän humöret var på topp igen. Problemet var att hålla igen på hennes skuttande...
Efter 10 dagar togs stygnen helt utan problem, och ytterligare en dag senare slapp hon tratten.
Operationsärret är nästan helt osynligt. Hon har börjat att lägga på sig vikt igen, även om det går långsamt.
Idag var vi ute i skogen några timmar och Ester var den som tog täten och for fram genom grenverk och lerpölar med fart och frenesi.
Wednesday, February 14, 2007
Ester med livmodersinflammation (pyometra)
Esters löp hade varit över i lite drygt en vecka. Hon hade tappat matlusten och börjat tappa vikt. Till en början så oroade vi oss inte så mycket eftersom hon efter tidigare löp har varit lite petig med maten.
Men så blev hon hängig. Vi avvaktade en dag, men det släppte inte. När vi tempade henne hade hon helt tydligt feber. Då misstänkte vi att det kunde vara en livmodersinflammation, även om hon inte haft några flytningar eller så.
Vi ringde på tisdag morgon till vår veterinärklinik och avtalade tid samma eftermiddag. Men så ringde de tillbaka och ville att vi skulle komma in direkt. Det gjorde vi och blodprovet visade en tydlig inflammation. Ultraljudet gav en tydlig bild av en relativt stor varfylld inneslutning i livmodern.
Ester fick stanna kvar på kliniken för att förberedas för en operation sent samma eftermiddag. (De ville lägga henne på dropp för att stärkra upp henne.)
På kvällen fick vi besked att de beslutat att vänta med operationen till nästa dag. De hade satt in antibiotika och de ville att den skulle börja verka innan de opererade.
De ville fortsätta att övervaka henne, och eftersom de inte har personal på kliniken nattetid så fick Ester följa med chefsveterinären hem. (Det kallar jag service!)
Ester opererades på onsdag förmiddag. Pyometran var ca 5 cm i diameter, vilket anses extremt stort för en så liten hund.
Operationen gick mycket bra och Ester återhämtade sig snabbt. Hon blev kvar för observation till på kvällen. När vi kom och hämtade henne gick svansen igång, om än ganska försiktigt.
Nu går hon på smärtstillande och antibiotika några dagar till.
Efter ca 10 dagar ska hon inte och få stygnen borttagna.
Fram till dess så är det tratt och försiktighet som gäller. Vi tempar henne dagligen och kollar vikten. (Hon behöver lägga på sig vikt igen!)
Och nu när livmoder och äggstockar är borta behöver vi inte fundera på löp mer för hennes del.
Några bilder...
Väntar på resultat av blodprovet. (Plåster på höger framben.)
Nu har hon varit på ultraljud så nu vet vi att det är en pyometra. Och hon vet att hon är tvungen att stanna kvar för att opereras.
Även om hon är lite trött efter operationen så är det ingen tvekan om att hon är lycklig över att bli hämtad. Och att sitta i husse Jonas knä måste väl vara det bästa.
Kan vi inte bara åka hem nu?
Men så blev hon hängig. Vi avvaktade en dag, men det släppte inte. När vi tempade henne hade hon helt tydligt feber. Då misstänkte vi att det kunde vara en livmodersinflammation, även om hon inte haft några flytningar eller så.
Vi ringde på tisdag morgon till vår veterinärklinik och avtalade tid samma eftermiddag. Men så ringde de tillbaka och ville att vi skulle komma in direkt. Det gjorde vi och blodprovet visade en tydlig inflammation. Ultraljudet gav en tydlig bild av en relativt stor varfylld inneslutning i livmodern.
Ester fick stanna kvar på kliniken för att förberedas för en operation sent samma eftermiddag. (De ville lägga henne på dropp för att stärkra upp henne.)
På kvällen fick vi besked att de beslutat att vänta med operationen till nästa dag. De hade satt in antibiotika och de ville att den skulle börja verka innan de opererade.
De ville fortsätta att övervaka henne, och eftersom de inte har personal på kliniken nattetid så fick Ester följa med chefsveterinären hem. (Det kallar jag service!)
Ester opererades på onsdag förmiddag. Pyometran var ca 5 cm i diameter, vilket anses extremt stort för en så liten hund.
Operationen gick mycket bra och Ester återhämtade sig snabbt. Hon blev kvar för observation till på kvällen. När vi kom och hämtade henne gick svansen igång, om än ganska försiktigt.
Nu går hon på smärtstillande och antibiotika några dagar till.
Efter ca 10 dagar ska hon inte och få stygnen borttagna.
Fram till dess så är det tratt och försiktighet som gäller. Vi tempar henne dagligen och kollar vikten. (Hon behöver lägga på sig vikt igen!)
Och nu när livmoder och äggstockar är borta behöver vi inte fundera på löp mer för hennes del.
Några bilder...
Dags att åka till veterinären. Och naturligtvis är filten och Lill-Ior med.
Väntar på resultat av blodprovet. (Plåster på höger framben.)Hon var SÅ duktig hos veterinären.
Nu har hon varit på ultraljud så nu vet vi att det är en pyometra. Och hon vet att hon är tvungen att stanna kvar för att opereras.
Även om hon är lite trött efter operationen så är det ingen tvekan om att hon är lycklig över att bli hämtad. Och att sitta i husse Jonas knä måste väl vara det bästa.
Kan vi inte bara åka hem nu?Sunday, January 14, 2007
Blött i skogen
På förmiddagen idag såg det riktigt lovande ut. Det som var av snöslask från igår hade under natten regnat bort. Himlen visade till och med några flikar av blått. Temperaturen låg på 5-6 grader. En perfekt dag för en långtur med hundarna!
Men efter lunch så började det stänka...
OK, det var inte vätre än att det fortfarande var promenadbart så vi klädde oss efter vädret och gav oss ut. Provade att gå längs fältet norrut, men där låg slasket kvar och det var hopplöst lerigt. Istället tog vi oss upp i skogen och banade oss väg mellan sly och grenar. Inte blev vi direkt torrare av det...
När vi kom upp på den nyanlagda Koltrastvägen så tänkte jag gå upp till vändplanen för att se hur långt de kommit med de nya husen, men då tittade hundarna på mig med blickar som sa: "Nej, nu räcker det." Så vi vände hemåt. Blöta och lite kalla om tassarna, men med frisk luft i lungorna och skogsdoft i nosen.
Underbara söndag!
Men efter lunch så började det stänka...
OK, det var inte vätre än att det fortfarande var promenadbart så vi klädde oss efter vädret och gav oss ut. Provade att gå längs fältet norrut, men där låg slasket kvar och det var hopplöst lerigt. Istället tog vi oss upp i skogen och banade oss väg mellan sly och grenar. Inte blev vi direkt torrare av det...
När vi kom upp på den nyanlagda Koltrastvägen så tänkte jag gå upp till vändplanen för att se hur långt de kommit med de nya husen, men då tittade hundarna på mig med blickar som sa: "Nej, nu räcker det." Så vi vände hemåt. Blöta och lite kalla om tassarna, men med frisk luft i lungorna och skogsdoft i nosen.
Underbara söndag!
Monday, January 01, 2007
Presentations
We have decided to start the new year by presenting our dogs here.
We will give some "hard facts" about them and also some information on their show achievements, with some comments from the judges.
And of course our own personal thoughts about their personalities.
There will also be pictures.
These posts will be updated with new information so keep an eye open.
We will give some "hard facts" about them and also some information on their show achievements, with some comments from the judges.
And of course our own personal thoughts about their personalities.
There will also be pictures.
These posts will be updated with new information so keep an eye open.
Subscribe to:
Posts (Atom)
